We are back!

Sorry för tystnaden och detta långa uppehåll från bloggen!

Sommarens knallblåa, lätta/lata/slöa/luftiga dagar kastade sig liksom alldeles hejdlöst härligt i vår famn och vi bestämde oss för att ta det lite soft med bloggen. Men nu är vi fyllda av både ljumna öl, feministiska aktioner, svettiga armhålor, fulsprit, skratt, skrik, nattligfuldans med poliser, hjärtslitande performance, underbara glädjefyllda performance, hotbrev, beundrarbrev, nya vänner och nypeppade på att knyta näven mot patriarkalet.

Nu kör vi den här hösten!

love/ notyourpussycat

Vad är en utekväll på stan?

Den kan ju vara rolig, helt fantastisk, den kan ju vara alldeles alldeles fördjävlig.

Vi i notyourpussycat var ute och svängde lurviga ben och armhålor i lördags. På vårt frukostmöte igår berättade alla hur de hade upplevt den här kvällen. Den började som en inte helt ovanlig start - förfest. Pepp, skratt, dans, patti smith som donade ur högtalarna, spontan poetry slam på vår egen lilla hemscen. Drinkar med paraplyer och diverse fruktrester, öl, cigg och snus i härlig blandning. När klockan slog tolv flätade vissa armhålshåret, en del tog på rött läppstift, andra sminkade av sig, så knöt vi kängorna, drog på oss stilettklackar eller stoppade ner fötterna i för stora lofaers. På väg ut i armkrok, steppade vi iväg till närmaste klubb. Allsången tystades ju närmare vi kom ingången - är det något vakter sniffar upp så är det allsång och brötiga människor. De sista stegen var vi leende och tysta och ordningsamma - som detta samhälle kräver en vanlig lördagkväll. Vakten spände upp sig och hans bricka glänste i guld mot oss. Alla fick visa leg, 20åring som 35 åring. Vakten sa till en av oss, att hen inte uppfyllde klädkoden, "Har ni klädkod här?", vakten replikerade "Nej, men vi kunde ha haft det och då skulle du inte ha kommit in med trasiga strumpbyxor.." Till en annan frågade han vart hen skulle senare, vart hen bodde och att hen borde våga klä sig i tajtare kläder, då hen hade en så snygg kropp. Vi rasade, vilket resulterade såklart i att alla fick lämna klubben. Anmälan gjordes dagen efter.

Vi bestämde oss för att det inte skulle förstöra hela kvällen och i vår enfald trodde vi att nästa ställe skulle kunna erbjuda det vi var ute efter - dvs dans och en öppen bar där en kunde ha trevligt med sina vänner. Vi stegade in på nästa ställe. Under de två timmar som vi klarade av att stanna inne på den här klubben, skiljs vi åt, träffas på nytt och skiljs återigen för att senare gå hem i samlad trupp. På vägen hem känner vi samma sak. Alla är arga, ledsna och det är ingen som varken orkar prata och än mindre sjunga.

På frukosten blir allt klart. Tillsammans skrev vi ner vilka skällsord vi hade blivit kallade, sexistiska raggningsrepliker vi hade fått höra, kladdiga händer som har rört oss utan lov osv. Sammanlagt blev det 4 A4sidor - båda sidorna. 

En hoppas och önskar att den feministiska rörelsen får samhället att förändra sig, att kampen en fajtas varje dag på något sätt förändrar människors sätt att vara, tänka och agera. Att debatter, människor som belyser kvinnofrågan i media gör skillnad, att de kränkta männen, sexisterna, rasisterna därute blir färre och färre för var dag som går.

Jag vill inte att detta bara ska vara en förhoppning, en tom önskan som aldrig kommer att ske. Men efter en vanlig lördagskväll, på ett vanligt uteställe, i en vanlig svensk storstad slås en ner i skorna. En tomhetskänsla infinner sig som är livsfarlig. En känsla av att det kanske inte går. Det kanske inte kommer att ske en förändring, att vi går ett steg framåt och två tillbaka. Att sexismens fula tryne blossar upp på fler ställen, motreaktionen blir starkare och förståelsen mindre.

Men, när vi läst upp alla de där fyra A4sidorna högt för varandra så finns det bara en sak att göra - fortsätta. Fortsätta fortsätta. Tills den där vanliga lördagskvällen ute på stan blir alldeles alldeles underbar för alla.

/katie notyourpussycat

Jag har jobbat på ett nytt jobb i en vecka. Det tar slut om några dagar. Jag pallar inte mer. Jag kommer att säga upp mig. Dessa rader är till dom:

Ni ser mig när jag är ljudlös,

när jag sitter tyst bredvid er, med ett sånt där ljuvligt leende

Ni hör mig när jag håller med er,

när jag nickar, niger och ber om ursäkt när jag ska gå och besöka flickornas

Ni tillåter mig mig att vara med när jag inte är hotfull,

när jag likt en skugga rör mig vid era fötter

Ni låter mig vara med i samtalet i fikarummet

när jag är behaglig,

när jag sitter med benen i kors, smuttar på mitt kaffe och ler

Ni accepterar min närvaro på mötet

när jag inte avbryter,

när jag stilla antecknar och nickar instämmande till allt ni säger

Ni tillåter mig vara med i gruppen

om jag accepterar att få en hand på min rumpa någon gång ibland

Ni låter mig få vara med i gruppen

om jag tiger och ser upp till er

Ni tycker att jag är en reko tjej

om jag förstår och accepterar den manliga jargongen

Ni tycker att jag är en helt okej kvinnlig kollega

om jag accepterar era spelregler och inte ifrågasätter

Ni tycker att jag är en cool tjej

om jag svarar ärligt på era intima frågor om mitt sexliv

om jag skrattar kluckande på personalfesten när jag ska gissa storleken på era kukar

om jag fnissar och blir sådär lagom generad när ni gissar hur många jag har legat med

om jag ler och tar det som en komplimang när ni berättar om vilka som har haft sexfantasier om mig

Men nu mina små grisar är det slut på er show

Nu mina små grisar är det dags för er att vakna upp och flytta på er

Nu mina små grisar är det en ny vecka

och den här veckan styr jag

P.s Den här anställningen på det här jobbet blev nästan ett experimentet som kommer att utmynna i ett performance. Den här veckan har gjort mig så arg, förbannad, ledsen och rasande.

/Sandra

notyourpussycat

Check out!

Kampen fortsätter även idag och alla dagar!

/notyourpussycat

KOM den 9 mars till Kungsträdgården i Sthlm!

Vilket samhälle vill vi leva i?

Vart fan är vi på väg?

Vi måste organisera oss, vi måste samla ihop oss och stå enade mot detta vidriga samhälle som konstrueras framför näsan på oss. VI ses den 9 mars!

Kyss/ Li notyourpussycat

Solen skiner, vinet droppar, vi visade håriga armhålor på ett torg igår och fix och trixat med mail som trillat in i inboxen.. Inte alltid så jävla peppande mail, men vi hittade två fina lappar i en frågelåda som stärkte och värmde.

vi bockar, niger och bugar för den generösa presenten vi hittade i en av frågelådorna. Men vi vill påpeka att vi köper helst vårt eget snus.

/T.L notyourpussycat

Vi har precis mottagit innehåll ur en av våra frågelådor.

Tack ______ som  tömt och skickat materialet till oss. Vi redovisar inom kort innehållet här på bloggen.

P.s Om du vill ansvara för en frågelåda i din region så är det bara ett mail ifrån verklighet! Även om frågelådorna ter sig som en relativt enkel företeelse, har vi upptäckt att dom spelar en viktig roll.

Att ansvara för en frågelåda är inte så dramatiskt som en kan tro och vi vill egentligen inte använda ordet ansvar, men låt oss förtydliga. Du gör alltså en egen frågelåda - liknande den på bilden ovan, eller i annan design, be free go mad- sedan ställer du ut den på en skola, i en fritidsgård, i en korsning, var du finner det lämpligast eller olämpligast. Sedan tömmer du den när du har möjlighet, skickar materialet till oss i form av mail, fotar av lappar och mailar oss.. Om du blir pepp hör av dig!

kärlek till er paketerad i en feministisk kram/

notoyurpussycat